Städmani
Nu har jag äntligen putsat klart fönstrena i lägenheten. Har tagit fönstrena pöompö. Varför stressa...huvudsaken de blir gjort. Har alltid förr höst och vårstädat här hemma under en vecka, men då har jag alltid känt mig stressad över de. Nu på senare år har jag insett att det finns roligare saker att göra än å städa. Varför stressa med allt, man kan väll ta saker lite då och då när man känner för de. Huvudsaken man håller efter med vardagsstädningen liksom. För nått år sedan skulle jag säga att jag hade städmani. Kunde dammsuga flera ggr per dag, damma 2 ggr i veckan om inte mer. Allt skulle vara tipp topp. Men för vems skull egentligen?? De enda jag tänkte var på om mitt hem dög åt andra. Kunde inte ta hem folk utan att storstäda först. De var inte på tal om oanmälda besök, för tänk om det såg dammigt ut. Katastrof. Idag har jag lärt mig att jag städar för min egen skull å ingen annans. Är de nån som tycker jag har de skitigt, så okej, fine. Här bor jag å inte du. De finns annat här i livet än städning. Än är de mycket kvar innan jag kan släppa på detta helt. För ibland dyker städmanin upp, å då får jag arbeta med att tränga undan den. De är inte lätt, men de går.
Nu när jag kan slappna av och leva med lite skit i hörnen så är allt så mycket roligare. Jag kan nu njuta av livet och göra annat än städa. Ägna tid åt mina älsklingar och åt mig själv.
//Jenny
