Följeslagare
4 grader ute och vi har precis kommit hem från skogen. Lagomt genomkyld sitter jag i soffan och lyssnar på musik. Luften är verkligen frisk och det dröjer inte länge föränns första snön kommer tror jag.
Haft en underlig känsla idag. Känns som om jag har nån med mig hela tiden. Har många gånger vänt mig om för att se vem det är, men så finns det ingen där. Känslan är nästan som om jag skulle kunna ta på det som är bakom mig, fast att ingen är där. På ett sätt så vill och hoppas jag nästan att det ska vara den jag tror och vill att det ska vara, men kan vara något annat också. Någonting som har med det jag såg och upplevde en sent en kväll. Kanske inbillar mig, kanske inte. Kanske jag ska sluta bortförklara och tränga undan detta. Kanske acceptera att detta är en del av mig, på så sätt kanske jag accepterar det och får förståelse. Inser att jag inte är knäpp. Mycket vi inte vet och mycket vi inte ska veta. Alla är vi olika. Finns det någon som kan hjälpa mig förstå?? Förklara för mig.
//Jenny
