jennajo

Torsdag och snart ett dygn sen då min älskade morfar lämnade oss alla i stor sorg och saknad. Jag försöker föreställa mig ett liv utan honom, men det går inte. Kan liksom inte förstå att han är borta. Tiden läker väll alla sår sägs det, och det kanske är så. Bara låta tiden ha sin lilla gång. Finns så mycket jag skulle vilja ha sagt till honom innan han lämnade oss alla, men hann inte. Tror dock att han vet hur mycket jag älskade han och vilken underbar morfar han var. Jag tror och hoppas att han finns uppe bland molnen och ser ner på oss alla och vakar över oss. Tror egentligen inte han vill se oss ledsna, utan han vill nog att våra liv ska fortsätta som vanligt. Hade han funnits här med oss nu så tror jag han hade sagt någon kul och försökt skoja till det, precis som Morfar alltid var. Livet är orättvist. 

Med glimten i ögat fick du oss alltid skratta
att du inte längre finns kvar hos oss är svårt att fatta

Att säga farväl vi gör med stor smärta
för du kommer alltid att finnas kvar i vårt hjärta

Sov nu gott så ses vi kanske snart
och då blir det som vanligt med dig, full fart