Tvättpanik
Hitills har jag hunnit med mycket tycker ja, varit till frissan, tvättat 2 maskiner tvätt samt kollat på några avsnitt av SHF. Hade lite panik igår då tvättkorgen svämmade över, men så var svärmor snäll och lånade ut sin tvättmaskin. Tvättade det nödvändigaste men så igår när jag skulle kasta tvätt i tvättkorgen så syntes det knappt att vi varit och tvättat. Kom då på sent igår kväll att jag borde kunna låna tvättmaskinen i andra huset, samma hyresbolag liksom. Frågade A om det var ok, vilket det var. Så nu är tvättkorgen återigen tom och jag känner mig lättad. Avskyr att ha en massa tvätt men nu är de löst :) Väntar på att sista ska bli klar så jag kan kasta in den i torktumlaren, sen ska jag laga lunch.
Ska försöka vara lite effektiv så jag hinner med lite fotvård också, gäller att ligga i för att hinna så mycket som möjligt.
//Jenny
Shira och Lord
Ja men då kan jag berätta vad det är jag varit så nervös, pirrig och haft fjärilar i magen för :P
För ca 2 veckor sen fick jag ett meddelande på Facebook från Shiras brors matte om jag var hemma Måndag den 11:e Maj. Vilket visade sig vara en ledig dag för mig. Dom hade då varit i Storuman en vecka och skulle sedan åka hem tillbaka till Säfle. Så dom frågade om dom fick komma och hälsa på så att Shira och Lord fick träffas. Då dom inte setts sen dom skildes åt då vi alla ägare hämtade hem dem. Givetvis fick dom komma och hälsa på. Eftersom dom hade lång resväg så var dom inte här nå länge...cirka 45 min, men det är jag jätte glad för. Iaf så har jag varit nervös då Shira inte släpper in vilket hund som helst in på livet, utan hon reser ragg, morrar och tycker inte alls om andra hundar i den utsträckning som en del andra hundar gör. Mormors hund går jätte bra men henne har hon liksom umgåtts med från det att hon var valp. Iaf så hade jag bekymmrat mig för hur det skulle gå, tänk om Shira inte alls ville veta av Lord, att hon bara var sur på han. Jag och Shira var redan ute då dom kom, hälsade på människorna och så tog dom ut Lord. Döm om min förvåning så var det bara glada miner hela tiden. Shira reste inte nå ragg, morrade inte en sekund heller utan dom lekte med varandra som om det var det mest naturliga i hela världen. Lord fick nosa hur mycket han ville på henne utan att hon blev sur. Jag är så förvånad så jag tror knappt på det själv. Vet inte om min bön blev hörd eller om dom helt enkelt känner någon sorts syskonanda så att dom var superglada att åter igen få ses. Så under 45 min blev det en massa prat och det visade sig att Shira och Lord är otroligt lika med det mesta. Jag är så glad så jag vet inte vad. Nu blev jag ännu mer sporrad att åka hem och hälsa på dom då jag nu kan slappna av och veta att dom trivs med varandra. Älskade lilla Shira, du är mitt allt, vad skulle jag ha gjort om du inte kommit in i mitt liv. Ja iaf så blev det en massa kort knäppta, men det är inte det lättaste att fotografera 2 st hundar som bara vil busa och hoppa runt, så kortena är inte av den bästa kvaliten, men jag är iaf nöjd att äntligen ha kort på dom tillsammans och framför allt att dom fått träffats. Lords husse och matte charmade Shira omgående då dom tyckte hon var så go, men så länge det finns nån som vill klappa henne så älskar hon alla människor :P
För ca 2 veckor sen fick jag ett meddelande på Facebook från Shiras brors matte om jag var hemma Måndag den 11:e Maj. Vilket visade sig vara en ledig dag för mig. Dom hade då varit i Storuman en vecka och skulle sedan åka hem tillbaka till Säfle. Så dom frågade om dom fick komma och hälsa på så att Shira och Lord fick träffas. Då dom inte setts sen dom skildes åt då vi alla ägare hämtade hem dem. Givetvis fick dom komma och hälsa på. Eftersom dom hade lång resväg så var dom inte här nå länge...cirka 45 min, men det är jag jätte glad för. Iaf så har jag varit nervös då Shira inte släpper in vilket hund som helst in på livet, utan hon reser ragg, morrar och tycker inte alls om andra hundar i den utsträckning som en del andra hundar gör. Mormors hund går jätte bra men henne har hon liksom umgåtts med från det att hon var valp. Iaf så hade jag bekymmrat mig för hur det skulle gå, tänk om Shira inte alls ville veta av Lord, att hon bara var sur på han. Jag och Shira var redan ute då dom kom, hälsade på människorna och så tog dom ut Lord. Döm om min förvåning så var det bara glada miner hela tiden. Shira reste inte nå ragg, morrade inte en sekund heller utan dom lekte med varandra som om det var det mest naturliga i hela världen. Lord fick nosa hur mycket han ville på henne utan att hon blev sur. Jag är så förvånad så jag tror knappt på det själv. Vet inte om min bön blev hörd eller om dom helt enkelt känner någon sorts syskonanda så att dom var superglada att åter igen få ses. Så under 45 min blev det en massa prat och det visade sig att Shira och Lord är otroligt lika med det mesta. Jag är så glad så jag vet inte vad. Nu blev jag ännu mer sporrad att åka hem och hälsa på dom då jag nu kan slappna av och veta att dom trivs med varandra. Älskade lilla Shira, du är mitt allt, vad skulle jag ha gjort om du inte kommit in i mitt liv. Ja iaf så blev det en massa kort knäppta, men det är inte det lättaste att fotografera 2 st hundar som bara vil busa och hoppa runt, så kortena är inte av den bästa kvaliten, men jag är iaf nöjd att äntligen ha kort på dom tillsammans och framför allt att dom fått träffats. Lords husse och matte charmade Shira omgående då dom tyckte hon var så go, men så länge det finns nån som vill klappa henne så älskar hon alla människor :P
//Jenny
( Klicka på bilderna för att få dem större )
Shira och hennes syskon när dom var valpar, ett syskon fattas på denna bild.
Dom två ljusa är Shira och Lord
Shira är den ljusa högst upp och den nedre ljusa är Lord
( Klickapå bilden för att få den större )
Kanelbullar
Klockan tickar på...klockan 16 beräknas huvudpersonen anlända :D Det är pirrigt och jag är hungrig men kan inte äta. Pirrar alldeles för mycket i magen. Kanelbullarna står på bänken och väntar på servering, velourbyxorna har fått hamna på hyllan och sminket är på. Shira är borstad och fin, städat och diskat. Presenten är klar och vi väntar nervöst. Tror vi är så redo som man kan bli :D
Pirrigt, nervöst och glädjerus
Måndag och det näst intill stormar ute känns det som. Jag som hade hoppats på att det skulle vara skönt väder ute idag så man hade kunnat plantera lite och så, men icke sa nicke. Ist har jag helt andra planer för dagen. Det pirrar i magen, jag känner ett glädje rus och och samtidigt är jag fruktansvärt nervös. Men äntligen säger jag...som jag längtat.
Igår i brist på saker att göra så gick jag till Knåda för att sedan fortsätta ner till Ovanåker. Kan inte säga exakt hur långt det blev, men borde iaf ha blivit minst 8 km antar jag. Känns i benen idag men ack så skönt. I Ovanåker stannade vi till och myste vid ån jag och Shira innan det var dags att bege sig hemmåt. Ibland får jag nå ryck och pressar mig till det yttersta och går långt, näst intill överdrivet långt men det är så skönt i slutänden.
Från det ena till det andra...tvättmaskinen har gett upp här i huset, gjorde det precis innan helgen så jag hoppas att någon kommer och fixar den snart nog eller att den kommer en ny hit. Hade alldeles behövt den idag då tvättkoprgen typiskt nog svämmar över. Om inte annat måste jag försöka låna en tvättmaskin redan ikväll så att vi kan tvätta åtminstone lite underkläder. Nån som känner för att låna ut sin tvättmaskin till oss ikväll =)
Har för övrigt pratat mycket med Malin på sistone. Saknar den kvinnan här i byn. Livet förändras och personer bildar familj, men varför just i Göteborg??? Varför inte bara i Bollnäs :P Iaf själv står man och stampar på samma ruta. Malin är en klok kvinna och jag behöver hennes råd mer än någonsin nu även om det kanske bara handlar om skitsaker :p , ,men kära människa...jag SAKNAR dig!
//Jenny
